Pastor Christian Mölk skriver följande på sin blogg:
Bör kristna fira Halloween?
Om några dagar är det dags för Halloween och ni som känner mig vet att jag för en livslång kamp mot att vi kristna firar hedniska och ogudaktiga högtider. Därför har jag svårt att undvika att skriva några rader i ämnet.
Ordet ”Halloween” kommer från ”All Hallows’ Eve” eller, som vi säger på svenska ”Alla helgons kväll”. Att minnas och fira vissa helgon (Bibeln kallar ju alla troende för ”heliga” (Rom 1:7)) är ju inget fel i sig självt, så länge som man inte får för sig att be till de döda eller något annat osunt.
En del historiker menar att Halloween ursprungligen är en keltisk högtid vid namn ”Samhain”. Enligt den keltiska traditionen kunde de döda gå omkring bland de levande, och framförallt under Samhain var gränsen mellan de levandes värld och de dödas som minst, och då kunde man ibland få besök av de döda. Genom att klä ut sig som de döda kunde man undkomma dem och genom att ge dem sötsaker kunde man blidka dem. Dessa hedniska traditioner har alltså förts vidare genom åren och firas nu även av kristna. Personligen tycker jag det är sorgligt att se kristna som väljer att fira döden genom att klä ut sig till döda, häxor, zombies, djävulen, demoner, döden, osv.
Bakgrunden till att vi kristna firar Allhelgona på detta hedniska vis finner vi i medeltidens missionsmetod ”kristianisering”, som vanligtvis användes när hela folkgrupper övergick till kristendomen. Den medeltida Katolska kyrkan ansåg att istället för att genom missionen införa helt nya kristna traditioner och högtider, så kunde man istället kristianisera redan existerande sedvänjor, traditioner, religiösa uppfattningar och/eller kultplatser.
Genom att bygga kristendomen på redan invanda mönster mötte därmed den kristna tron mindre motstånd. Denna missionsmetod var vanlig när kristendomen nådde Sverige och exempel kan man se i jul-firandet, som var en förkristen tradition som stöptes om till att bli ett firande av Jesu födelse. Andra förkristna högtider fick namn efter helgon i mer eller mindre lyckade försök att kristianisera högtiderna, exempelvis midvinter som blev Lucia-firandet och midsommar som blev Johannes Döparen-dagen (läs mer om kristianisering).
I Bibeln kan vi finna att både Gamla och Nya testamentet varnar oss å det starkaste från att be till döda eller befatta oss med det ockulta:
“Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig.” (5Mos 18:10–12)
“Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?” (1Kor 10:20–22)
Därför är det min pastorala rekommendation att vi kristna håller oss borta från det hedniska firandet av Halloween och istället firar minnet av våra släktingar som har dött i Kristus, dvs. alla våra helgon.