Jesus uppmanade sina lärjungar att älska sin nästa. När Han gjorde det så fick han frågan,
”vem är min nästa?”.
Frågan är lika relevant idag som den var då, en gång för nästan 2000 år sedan.
Om jag ska älska någon, så är det bra att veta vem jag ska älska.
Jesus besvarade frågan med en liknelse (en liknelse är en berättelse som visar det man vill säga fast med andra ord). Liknelsen gick ut på att de som (efter den kulturens mönster) borde ha hjälpt en lidande människa inte gjorde det, medan den som (i den kulturen betraktades som en fiende till allt som var gott, rätt och riktigt) faktiskt hjälpte den lidande människa.
Därefter ställde Jesus motfrågan
”Vem tycker du var den lidande människans nästa?”
Det är när verkligheten knackar på dörren, som våra värderingar testas på allvar. Har vi en bekännelse av att älska människor, talar då våra gärningar samma språk?
Hur bär man sig åt för att älska dem som inte älskar tillbaka? Lösningen på den frågan är att inte följa sin egen vilja, utan att ha någon utanför sig själv som man en gång ska stå tillsvars inför.
Jesus gjorde sin Faders vilja. Han valde att gå den svåra vägen och älska dem som förbannade, misshandlade och dödade honom. Hans exempel är vår mall.
Vandrar vi på den vägen kan vi säga som de första efterföljarna till Jesus, vi hör till
”Den vägen”.
Vill du läsa liknelsen som Jesus gav, så finns den att läsa i Bibeln, i den del av Bibeln som heter Lukasevangeliet, kapitel 10 och verserna 29-37.