1 Tessalonikerbrevet 4: 13
Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp.
Sorg har drabbat oss var och en, eller kommer att drabba oss förr eller senare under vårt liv här på jorden. Nyligen omkom en broder och vän till familjen på ett mycket tragiskt sätt, bara 40 år gammal. Han hade fru och tre barn, föräldrar, syskon, vänner och kolleger. Mitt i livet knackar sorgen på dörren, helt oväntat.
Så skönt att vår vän var en troende, född på nytt och gick direkt till himlen. Det är det som är trösten mitt i den stora sorgen! Den blir annorlunda när vi vet att en dag kommer vi att träffas igen och då får vi vara tillsammans för evigt.
I himlen finns ingen sorg och inga tårar. Däremot finns allt detta här på jorden; sorgen, även om då hoppet och trösten finns att vi får träffas igen. Saknaden som gör så ont tillsammans med andra bekymmer och problem för dem som drabbas, särskild den nära familjen
Vi förstår inte allt som händer och sker, men en sak vet vi att Gud är tröstens Gud mitt i allt.
Älskade Herre jag lägger vår väns fru, barn, föräldrar, syskon med familjer, vänner och kolleger i din famn.
Tack för vår väns liv!
Amen!