Upplivande av förbönskonsten nr 1


Förbönens konst har till synes gått förlorad i Guds församling!? De första pingstvännerna visste en del om den. Den andra generationens pingstvänner vet lite om den. Tredje generationens pingstvänner vet nästan ingenting om den. Men för att Gud ska kunna göra vad Han vill ha utfört, måste förbönens konst återuppväckas.

När jag tog emot dopet i den Helige Ande och kom in i pingstvänskretsar, tackade jag ja till en tjänst som pastor i en liten pingstförsamling i North Central Texas jordbruksområde. Större delen av församlingen bestod av bönder.

Under hösten, när de skördade bomull, ställde vi in gudstjänsterna med undantag av lördag kväll, söndag förmiddag och söndag kväll. På söndagseftermiddagarna tog vi med oss lite mat och samlades hemma hos någon för att äta tillsammans.

Denna speciella söndag möttes vi i min blivande hustrus hem. En liten rar kvinna var där. Jag hade hört talas om henne, men aldrig mött henne. Alla kallade henne för moder Howard. Hon åt, men så snart vi hade avslutat måltiden och hade en pratstund, frågade hon efter ett rum där hon kunde var för sig själv. Hon knäböjde på bara golvet. Hon var änka och ägde ett eget hem i ett angränsande samhälle. En pastor jag kände bodde granne med henne i samma hus, tillsammans med sin fru och sitt barn.

Han sa till mig:”Hon gör bönen till ett yrke. Varje morgon kl 4. 00 stiger hon upp och sen ber hon till kl 8.00. Sedan lagar hon lite mat och äter. Efter det lägger hon in ytterligare två timmars bön. Hon äter en lätt lunch, därefter kommer hon över till vårt hus och samtalar med oss ett tag. Kl 14. 00/ 15. 00 återvänder hon till bönen. Ibland ber hon till midnatt. Om bördan finns där så ber hon hela natten. Hon hade en verklig förbönstjänst!

Hon blev född på nytt  för många år sedan i Dallas. Därefter flyttade hon till en stad där det inte fanns någon pingstkyrka. Det fanns faktiskt inte någon pingstkyrka i någon stad i närheten. Samhälle efter samhälle, stad efter stad, hon tog dem, en i taget och var i förbön, ända tills en kyrka blev byggd där.

Bön-2Moder Howard, denna lilla gumma, detta vackra Guds ”helgon” bad fram en kyrka i varje stad, i varje by och i varje vrå i North Texas.

Jag har tänkt på hur det kan bli när vi alla kommer till himlen och belöningar delas ut. Pastorerna som byggt kyrkorna, står redo att stiga fram och ta emot sin belöning, men Jesus kommer att kalla fram moder Howard!

Det var hennes tjänst som fick arbetet gjort! Ingen såg henne och de visste knappast om att hon existerade. Men hon fördrev inte sin tid att gå på besök och att prata bort söndagseftermiddagarna. Hon var ”på jobbet” och bokstavligen gav sitt liv för andra. Detta är vad Jesus gjorde och Han kallar på förebedjare idag!!

Källa: Skrivelse av en pastor i USA/ Texas- ett urklipp från mina gömmor/ Anna- Gun

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Äkthetskontroll (fyll i saknade siffror). * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.